Och?
Erika är tolv år och värdelös på allt. Ja, så känns det i alla fall. Helst skulle hon vilja virvla runt i balettskor som sin mammas moster Bella som är vacker och vig fast hon är gammal, men Erika tycker att hon är tjock och vägrar ens prova att dansa. I skolan har hennes bästis skaffat nya kompisar, och hemma har hennes pappa flyttat till en annan stad och dessutom har han skaffat en ny tjej! Allting är helt fel, fastän både han och hennes mamma försöker få allt att verka som vanligt. På tåget till sin pappa träffar Erika Jimmy som är ett år äldre. Han har just börjat på Erikas skola och det går redan en massa dåliga rykten om honom. Men Erika upptäcker att hon och Jimmy har ganska mycket gemensamt, och tillsammans kanske de kan bli lite starkare...
Det här är en bok som rymmer varenda känsla som finns. Ensamhet, vänskap, kärlek, rädsla osv och den passar nog nästan varenda 12-13-åring på något sätt.
Bitte Havstad har tidigare skrivit Ofrivilliga syskon och Min storebror Robin.
/Maria
Här ligger jag och blöder
Igår läste jag årets Augustprisvinnare bland barn- och ungdomsböckerna och jag gillade den jättemycket!
Maja går på gymnasiet, och alltihop börjar när hon på en skulpturlektion råkar såga av sig översta toppen på tummen med en elektrisk sticksåg. Plötsligt känns det som att allt är upp och ner. Hennes mamma som bor i en annan stad ringer inte ens upp, trots att Maja lämnar massor av meddelanden på hennes mobil, och när Maja åker dit på helgen så blir hon inte hämtad vid tåget och huset står helt tomt. Men all oro och smärta är plötsligt som bortblåst när Maja hamnar på en fest i grannhuset och träffar Justin som har rosa byxor och är jättebra på att hångla.
Hemma återgår dock allt till det normala, trots att hennes mamma fortfarande inte går att nå, och att Maja sörjer sin förlorade tumme och saknar Justin som aldrig ringer.
Och sedan råkar hon läsa ett mail som vänder allting upp och ner. Igen.
Åh, vad jag älskar den här boken! Otursförföljda Maja är härligt sarkastisk och känslostormande och boken har ett underbart rappt och ungdomligt språk som jag aldrig ville skulle ta slut.
Författarinnan Jenny Jägerfeld har verkligen lyckats, och dessutom har hon skrivit en bok till. Den heter Hål i huvudet.
Skriv upp på önskelistorna, allihop!
/Maria
Jinx- tur i oturen
Meg Cabot är faktiskt en författare som jag aldrig gillat, och därför var det riktigt roligt att läsa den här, för den var ganska bra.
Jinx, eller Jean som hon egentligen heter, föddes samma natt som en blixt slog ned i sjukhuset och slog ut strömmen. Sedan dess har hon haft 16 års otur. Allt som kan gå fel går fel när hon är i närheten. Efter några jobbiga händelser hemma i Iowa så ska Jinx nu bo hos sin moster och sina kusiner i New York ett tag. Mostern och hennes man är snälla och rika och småkusinerna jättesöta. Det enda problemet är egentligen Jinx's jämnåriga kusin Tory, som förvandlats från knubbig och busig 11-åring till svarthårig, piercad och mager 16-åring sedan de sågs senast. Första dagen träffar Jinx grannkillen Zach som är galet snygg och oerhört charmig, och när de börjar umgås blir Tory rasande! Hon verkar tro att Zach är hennes och hon är beredd att göra vad som helst för att få ha honom för sig själv.
Så långt liknar boken ett vanligt familje- och kärleksdrama.
Skillnaden är bara att deras mormorsmormor var en känd häxa, och Tory är övertygad om att hon ärvt gåvan. Ilskan och svartsjukan resulterar i onda förbannelser med hjälp av svart magi. Men Jinx är ju från samma släkt, och kanske kan det vara så att den där oturen som hon levt med hela livet inte bara är dålig? Kanske kan den rädda hennes liv? Hon har ju trots allt samma mormorsmormor som Tory...
/Maria
Hemligheter
Hemligheter är en bok som jag antagligen skulle älska om den bara var lite längre, lite tjockare och lite mer detaljrik. Jag älskar visserligen att det skrivs bra lättlästa ungdomsböcker, och förlaget Argasso drar starkt sitt strå till stacken, men jag kan inte låta bli att tycka att de är lite tråkiga. Kanske har det med att göra att jag läser väldigt snabbt, och därför knappt hinner börja innan det är slut?
I vilket fall, Hemligheter handlar om Kerry som bor på en ö i Skottland. Hennes familj har en liten stuga som de hyr ut till turister, och det är Kerrys ansvar att städa stugan innan en ny familj kommer. Kerry tar sig gärna an uppgiften, för då får hon fly från huset en stund. Hennes mamma dricker nämligen lite för mycket, och det är en hemlighet som Kerry aldrig tänker avslöja för någon. Men sen kommer Paul och hans mamma till ön, och Kerry får någon att umgås med. Någon som får henne att må bra, och som kanske kan få henne att avslöja den där hemligheten...
Alison Prince har skrivit den här boken, och låt er nu inte avskräckas av början på inlägget. Det är helt enkelt jag som älskar beskrivningar, detaljer och tegelstenstjocka böcker. :)
/Maria
Pucko
Pucko heter egentligen Barnabé och är 22 år. Han är förståndshandikappad och beter sig som en 3-4 åring. Hans bästa vän är Herr Kanin, ett slitet gosedjur som får honom att göra dåliga saker. Han har dessutom en yngre bror, 17-årige Kléber som på något sätt fått Puckos liv på halsen.
Deras pappa (som har fullt upp med sin nya fru och barn) vill helst skicka tillbaka Pucko till ett hem där han blir inspärrad och omhändertagen, men Kléber vet hur dåligt Pucko mår där, så han har lovat att se till att han inte hamnar där igen.
Men det är inte lätt att vara 17 år och vilja ha en flickvän, gå i skolan och hitta någonstans att bo när man har en förståndshandikappad bror i hälarna, men allt verkar lösa sig när de flyttar in i ett studentkollektiv med fyra andra ungdomar. Men allt går inte alltid som Kléber tänkt sig. Pucko gör lite som han vill och ibland blir allt ganska krångligt. De andra ungdomarna är först emot att ha honom där, men med tiden upptäcker de att de faktiskt bryr sig väldigt mycket om honom, och hans klåfingrighet leder faktiskt ibland till ganska bra saker...
Det här är ett kärleksfullt och aningen humoristiskt porträtt av en killes kärlek till sin bror och allt han får utstå pga honom. Pucko är dessutom en lysande karaktär som förstår mycket mer än de tror, och hans kommentarer är helt klockrena. Likaså hans diskussioner med Herr Kanin (som mer än gärna leder in Pucko i trubbel).
Mari-Aude Murail har skrivit den här boken och den är riktigt charmig.
/Maria
jag Ella
Visttasluokta är en liten by i Lappland och där bor Ella med sin lillasyster Marja, mamma och pappa. Hon har bestämt sig för att aldrig flytta från Visttasloukta. Några dagar efter skolavslutningen släpper mamma och pappa bomben. De ska skiljas och mamma ska flytta ifrån Visttasluokta till Ängby, en ort någonstans i södra Sverige.
En massa tankar flyger runt i hennes huvud. Hur ska hon kunna bo på två ställen?, Kommer Ella att vara samma person i Ängby som i Vistasluokta?
En bok om att flytta och börja leva på en helt ny ort. Passar åk 5-6
/Cecilia
Tystnad, tagning
Nu är jag nästan klar med Michelle Magorians nya bok. Jag trodde att den skulle ta betydligt längre tid, men det gick förvånansvärt snabbt att ta sig igenom de 656 sidorna. Japp, den är tjock, men åh, så bra!
Året är 1949, och i England försöker folk komma på fötter igen efter kriget. Många har blivit av med sina hus, och de flesta är fattiga. 14-åriga Henry bor tillsammans med sin mamma, styvfar, lillasyster och farmor. Han tycker inte om sin styvfar och saknar sin riktiga pappa som dog i kriget för flera år sedan.
Henrys absolut största intresse är film, och han drömmer om att bli filmfotograf medan han spenderar alla sina fickpengar på biograferna. I biokön träffar han 60-åriga mrs Beaumont och den livliga flickan Eleanor, och tillsammans går de på bio flera gånger i veckan. För Henry är det den bästa tiden som finns eftersom han slipper vara hemma. I skolan får de en ny lärare som sätter igång ett grupparbete, och Henry hamnar i samma grupp som två pojkar som han absolut inte tänker umgås med. Det är pojkar som ingen vill ses tillsammans med, men när de börjar umgås visar det sig att de kan bli bästa vänner.
För att hjälpa till med grupparbetet lånar mrs Beaumont ut en jättefin kamera till Henry, och när han framkallar sina kort så upptäcker han en man som finns i bakgrunden på nästan alla bilder. Vem är han, och varför förföljer han dem?
Han blir såklart nyfiken, men ibland är det bäst att låta saker vara...
Det här är en underbar bok, med en riklig dos filmhistoria, och det känns verkligen som att det är 1949.
Michelle Magorian är en helt fantastisk författare, och den här boken förtjänar verkligen att läsas. Trots att den är tjock.
/Maria
Sloane sisters- Flytten till Manhattan
Gillar ni Gossip girl? I så fall gillar ni antagligen också den här boken.
Systrarna Stella och Lolas mamma (supermodellen Emma Child) bestämmer sig för att flytta till New York för jobbets skull, men det visar sig vara mer än så inräknat. Helt plötsligt har de flyttat in hos mammans nya man och han har också två tonårsdöttrar, Cate och Andie.
14-åriga modetokiga Cate och Stella blir snabbt vänner, men snart går det ganska snett. Cate's kompisar verkar nämligen gilla Stella mer än de gillar Cate! Snart blir det en tävling mellan tjejerna. Vem kommer att vinna och bli gruppens ledare? Den med mest pengar?
Samtidigt försöker 12-åriga Andie få supermodellen Emmas uppmärksamhet. Andies stora dröm är nämligen att bli modell, men ingen tror att hon kommer att lyckas. Men hon tänker inte ge sig.
I bakgrunden, osedd av nästan alla, befinner sig 12-åriga Lola. En spinkig och osäker tjej som ingen verkar se, men det kanske också kommer att ändras...
Ny stad, ny familj och nytt liv. I Manhattans rika kvarter kan vad som helst hända.
Det här är första boken om systrarna Sloan, och den är skriven av Anna Carey. Även om det vanligtvis inte alls är min typ av bok så är det riktigt bra. Jag gillar trots allt skvaller, intriger och kärleksbekymmer.
/Maria
Fallen flicka
Under 2007 föll fyra tonårsflickor ner från balkonger på olika platser i Sverige. I samtliga ärenden inledde polisen förundersökningar mot flickornas anhöriga med misstankar om att flickorna blivit knuffade. Alla utredningarna lades ner i brist på bevis.
Det här kan man läsa längst bak i den här boken, och det är just en sån flicka som den här boken handlar om. Rona är 16 år och kommer från Afghanistan, men familjen bor sedan ca ett år tillbaka i Sverige. Hennes pappa är en man som framförallt bryr sig om familjens heder. Rona får inte göra någonting som kan visa omgivningen att hennes pappa inte har kontroll över henne för då blir hon straffad. Hela hennes liv går ut på att hjälpa till hemma, ta hand om syskon, laga mat och så småningom giftas bort. Skolan som Rona älskar är inget som är viktigt för hennes pappa. Hennes jobb är att lära sig att ta hand om sin familj. Det är vad som räknas. Att bli en god hustru.
Men vad händer om man inte vill? Om man har egna planer för sitt liv? Kan man sätta sig upp mot sin pappa?
Det här är en oerhört stark bok, som vanligt när det är Christina Wahldén som skrivit.
Skrämmande men nyttigt att läsa om hur det är att komma från en kultur där hedern är allt som räknas och där man till och med kan döda sitt eget barn för att rädda sitt eget skinn.
/Maria
Blod
Så, nu är jag tillbaka på jobbet igen, så nu kanske det blir lite nya inlägg i bloggen.
I veckan läste jag Åsa Anderberg Strollos nya bok Blod. Hon har ju tidigare skrivit Bryta om, som jag gillade jättemycket, precis som den här.
Ida är 14 år och har växt upp i en helt fantastisk familj med föräldrar som hon kan prata med och en lillebror som hon älskar. Men sen hittade hon brevet som egentligen var till hennes mamma. Ett brev från en man som undrar om han är Idas pappa.
Brevet vänder hela Idas liv upp och ner. Hon har ju redan en pappa som hon älskar! Tänk om han inte är hennes riktiga pappa? Och varför vill hennes mamma inte prata om det?
Ida kan inte tänka på någonting annat än Manne, han som skrivit brevet. Hur ser han ut? Är hon mer lik honom än David, som varit hennes självklara pappa fram tills nu? Skolan blir lidande, och familjesituationen outhärdlig.
Som tur är har hon sina två bästa kompisar Julia och Nisa (som dessutom har en jättesnygg storebror som Ida nog är kär i), för annars skulle hon nog inte klara av det här.
/Maria
Mellan två världar
Nu har jag läst fortsättningen på Ensamma på sommarön av Eva Swedenmark.
I den förra boken spenderade Johanna och hennes småsyskon några sommarveckor med sin pappa på deras sommarö. Nu är de tillbaka i stan, och Johanna tror att hennes mamma ska bo kvar i deras hus så att åtminstone något känns som vanligt efter föräldrarnas skilsmässa, men mamman har andra planer. Hon har skaffat en trång lägenhet i andra änden av stan, och nu är det där de ska bo. Inga protester hjälper. Johanna vägrar att börja ny skola, men livet i gamla skolan är inte lika kul nu när hon inte bor i närheten. Bästisen My har börjat umgås med Linnea, och Johanna känner sig utanför.
Dessutom saknar hon Leon som hon träffade på sommarlovet. Han har åkt tillbaka till Frankrike, och de kommer inte att ses förrän i jul! Eller?
Allt känn värdelöst, men sen får hon ett jobb på det coola caféet Kafka och bestämmer sig för att sluta skolan och börja jobba istället. Utan att hennes föräldrar vet om det. På caféet finns nämligen nya kompisen Esther och den mystiska Jonathan som faktiskt är ganska söt...
/Maria
Hemligheten
Lauren har alltid vetat att hon är adopterad, och nu börjar hon bli nyfiken på vilka hennes riktiga föräldrar är.
När hon frågar sin mamma och pappa så får hon inga svar, och det gör henne bara ännu mer nyfiken.
En dag sitter hon på internet och hamnar på en sajt med försvunna barn. Bara för att det är roligt så skriver hon in sitt namn och sin ålder, och får plötsligt upp en bild på ett barn som försvann bara några månader innan Lauren blev adopterad. Kan hon ha blivit kidnappad från sin biologiska familj? Är det därför ingen vill berätta någonting för henne?
Tillsammans med sin bästa kompis Jam bestämmer hon sig för att leta upp den försvunna flickans föräldrar för att ta reda på om det är hon som är på bilden.
Men det som börjar som ren nyfikenhet blir snart mycket mer allvarligt än Lauren någonsin kunnat ana.
Hemligheten om hennes förflutna är inte helt ofarlig att gräva i...
Den här boken är skriven av Sophie McKenzie, och den var mycket bättre än vad jag först trodde.
/Maria
Skuggan
Sarahs mamma lämnade familjen för sju år sedan, och sen dess har inget hört ett ljud ifrån henne. Inga kort, brev eller telefonsamtal. Innan mamman lämnade dem så var Sarah ett lyckligt barn, men nu är hon arg och ensam och känner sig värdelös. En dag när hon sitter vid datorn råkar hon komma in på sin pappas mail, och där hittar hon ett brev från sin mamma! Pappan har mailat henne och bett henne kontakta Sarah, men mamman vägrar.
Sarah blir så arg så att hon bestämmer sig för att skriva ett anonymt mail för att skrämma sin mamma. Hon vill hämnas, men mailet får inte den effekt hon önskar. Istället bestämmer hon sig för att leta upp huset där mamman bor...
Det här är en tunn lättläst bok skriven av Lee Weatherly, och den handlar helt enkelt om hur en mamma bara kan lämna sitt eget barn, och aldrig höra av sig igen?
Det handlar såklart också om att vara den som blivit lämnad, och att handskas med alla känslor av sorg och ilska.
/Maria
Ofrivilliga syskon
Boken handlar om tre personer Carola, Ester och Emil. Carola bor en vecka hos mamma och sedan en vecka hos pappa. Så håller det på.
Hos hennes mamma och hennes nya kille bor Emil som är Carolas mammas nya killes son. Och hos Carolas pappa och hans nya tjej bor Ester ibland som är Carolas pappas nya tjejs dotter. Plus den komplicerade systemet så mår ingen av dem särskilt bra. Och inte säger de så mycket till varandra heller. Alla tre har liksom sina egna problem, men en händelse för dem närmare varandra.
Boken är skriven av Bitte Havstad (Marias anmärkning)
Mitt Boktips: Carolina, 17 år
Förgiftade äpplens klubb
Alice, Molly och Reena har alla samma problem. Deras föräldrar har skilt sig och deras pappor har gift om sig med kvinnor som är hemska.
Alice's mamma är död och nu har hennes kända författarpappa hittat en känd divig skådespelerska som hatar Alice.
Mollys pappa har blivit ihop med en servitris som vill att Molly ska vara hemma och hjälpa till hela tiden istället för att gå i skolan och Reena, som är indisk, har fått en styvmor som är vit men som beter sig som om hon vore indisk, vilket är det mest pinsamma Reena någonsin varit med om.
På något sätt (antagligen för att föräldrarna vill bli av med dem) hamnar de allihop på samma internatskola där de bildar Förgiftade äpplens klubb- en klubb där de tillsammans ska hitta ett sätt att bli av med de elaka styvmorsorna. En gång för alla.
/Maria
Abela
Okej, jag har hittat ännu en bok som fick mig att gråta floder.
Men inte bara för att den var sorglig, utan för att det samtidigt var vackert.
Vi får möta Abela i Tanzania i Afrika och Rosa som bor i London.
Abela är 9 år och lever ett hårt men lyckligt liv i en liten by med sin mamma och sin lilla syster. Men allt förändras den dag mamman blir svårt sjuk och dör. Vem ska nu ta hand om Abela? Som en räddande ängel dyker hennes morbror upp från England och Abela kan inte annat än att lita på honom när han säger att han ska ta med henne till England där hon ska få det bra, men talar han verkligen sanning?
I England får vi samtidigt följa 13-åriga Rosa och hennes mamma. Rosa lever ett rikt, lyckligt liv, men där är också en förändring på gång. Rosas mamma har nämligen bestämt sig för att hon vill adoptera en dotter från Tanzania.
Rosa vill inte alls ha en syster. Och varför vill hennes mamma ha en till dotter? Räcker det inte med den hon har?
Det här är en fantastiskt vacker bok om två helt olika flickors liv. Man gråter, men ändå kan man inte låta bli att le genom tårarna. Jag ville aldrig att det skulle ta slut och jag älskar Berlie Doherty för att hon skrivit den här boken!
/Maria
Flickan som var vacker i onödan
I helgen har jag läst två böcker på temat "flickor i Afrika". Den här handlar om Asombasine (härligt namn va?) som bor i en liten by i Afrika, och hon är den mest föraktade flickan i hela byn.
Hon bor i en hydda med sin mamma, sin lillasyster och sin morfar. Hon får slita hårt hela dagarna under den stekande solen, och hennes morfar straffar henne hela tiden. Han hatar henne för att hon inte är en pojke, eftersom hans högsta önskan är att hans dotter ska få en son som kan ta hand om honom.
En dag minns Asombasine tiden innan sin födelse. Då, när hon pratade med himmelshuden Yini och han lovade henne att hon skulle få födas som pojke. Det här skrämmer männen i byn och de säger att hon är galen. De hävdar att ingen kan minnas tiden innan de föddes, men Asombasine vet att de har fel, och till slut tröttnar hon på det hårda livet i byn och bestämmer sig för att fly...
Den här boken är skriven av Janne Lundström och passar bäst för dig som är 13 år eller äldre.
/Maria
Ensam Rose
Den femte och sista boken om den färgstarka familjen Casson handlar återigen om yngsta syskonet Rose som nu går i sexan.
Det är bara ett par veckor till jul, och Rose känner sig övergiven som aldrig förr.
I familjens hus är det vanligtvis massor med liv och rörelse, men nu när äldsta systern Caddy är borta, Indigo har fullt upp med tidningsrundor och gitarrspelande, och Saffy alltid är med sin kompis Sarah, så är huset för det mesta övergivet.
Rose's mamma är sjuk och håller till i trädgårdsskjulet för att inte smitta familjen och pappan bor numera i London.
Rose försöker ta sig igenom ändlösa skoldagar med världens värsta lärare och längtar efter att det ska hända något spännande och att julen ska bli fantastisk. Något som hon verkar vara den enda som bryr sig om.
Visst, det låter deprimerande, men det är alltid liv och rörelse, och man läser med ett leende på läpparna.
Jag älskar familjen Casson. De är en härlig, konstnärlig familj där allt kan hända.
Alla syskonen har konstiga saker för sig och deras kompisar är också allt annat än vanliga.
Jag antar att det är fler än jag som sörjer att serien är över, men förhoppningsvis börjar Hilary McKay skriva nåt nytt snart.
De föregående delarna i serien heter:
* Saffys ängel
* Indigos stjärna
* Rose
* Caddy för alltid
/Maria
Vilda Gröna Ögon
15-åriga Franky, eller Francesca som hon egentligen heter lever ett stillsamt liv med en mamma som är konstnär, lillasyster Samantha, storebror Todd och en pappa som är kändis och ständigt syns på TV. Alla gillar hennes pappa. Han är charmig, snygg och vet alltid precis vad han ska säga.
Men något håller på att förändras hemma. Föräldrarna bråkar och mamman spenderar mer och mer tid i "stugan" där ingen får hälsa på.
Franky skyller allt på sin mamma för att hon gör saker som retar upp pappan, men som läsare är man mer förbannad på pappan. Han är elak och manipulativ, och påstår att mamman träffat en ny man och att Franky och hennes syskon aldrig ska förlåta henne. Han får dem att vända sig emot henne. Han vägrar att svara i telefonen och skaffar en postbox som bara han har nyckel till. Allt för att se till att hon inte kan kontakta sina barn.
Franky vet att hon borde hata sin mamma, men när mamman plötsligt försvinner spårlöst börjar hon fundera på vad som egentligen hänt...
Joyce Carol Oates (författarinann till Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg) är mästare på att beskriva trasiga familjer och jobbiga händelser, och det här är ett familjedrama som inte lämnar någon oberörd.
/Maria
Livet på en kylskåpsdörr
Nu har jag torkat tårarna och samlat mig. Vilken bok! Har läst "Livet på en kylskåpsdörr" av Alice Kuipers. Hela boken utspelar sig faktiskt just på en kylskåpsdörr. Mamman och 15-åriga dottern Claire kommunicerar genom vardagliga gula post-it-lappar på dörren eftersom de nästan aldrig ses. Det börjar med ganska vanliga lappar. Att mamman ska lägga fram månadspeng, att Claire ska tömma diskmaskinen, att Claire meddelar att hon sover hos en kompis, att någon har ringt medan Claire var ute. Men allt eftersom dyker andra meddelanden upp. Mamman hittar en knöl i sitt ena bröst och ska till en läkare för att undersöka sig. Även detta får Claire veta genom en lapp. Hon blir förbannad att de inte pratar på annat sätt. Men vad ska de göra när de hela tiden går om varandra i dörren. Genom post-it-lapparna får man lära känna dem båda och se även hur de lär känna varandra. En oerhört intensiv berättelse.
Den här berättelsen känns! Grinade så jag knappt kunde läsa sidorna mot slutet. Den är så lättläst att vem som helst kan läsa den.....och läsa den måste ni!
/Ann-Sofie
