.

Kolla, vi har fått Beautiful Blogger Award av de som driver den fina bloggen Barnboksprat.
Motiveringen lyder:

• Det finns många biblioteksbloggar. Många av dem tipsar ofta om böcker, men utan att bli särskilt personliga. Maria och Cecilia på Hallstahammars bibliotek bloggar på Böcker kan ta dig vart du vill och är värda en titt för att de på ett trevligt sätt berättar vad de tycker, tänker och känner när de läser.
  
  Meningen är nu att vi ska:
  
  * kopiera in awardbilden i vår blogg för att visa att vi har fått den
  * tacka och länka till den som nominerade oss
  * nominera sju andra bloggare och länka till dem
  * berätta sju intressanta saker om oss själva
  
  Bloggar vi gillar:
  
  1. Älvdalens ungdomsblogg
  2. Bokhora
  3. Hannas boktips
  4. Bokfreak
  5. Bokunge
  6. Arga bibliotekstanten
  7. Matildas läshörna
  
  
  7 intressanta saker om Maria: 
  
• bygger kluriga 2000-bitarspussel när jag behöver koppla av
• har en plastödla vid namn Stirrande Stig som sitter vid min dator och stirrar på mig med onda ögon hela    dagarna för att ge mig dåligt samvete om jag äter godis. Har fått den av en väldigt vänlig vän. ;)
• är livrädd för kor (vilket blir spännade vid min Indienresa nästa vecka) och harkrankar
• har en dröm om att lära mig spela gitarr och munspel samtidigt (Som bästa Lars Winnerbäck)
• går på minst en Winnerbäck-konsert per år och planerar att tatuera in introt till min favoritlåt
• är utbildad konditor och jobbade med det innan jag hamnade på biblioteket
• tror att det enda som ryms i min hjärna är gamla sångtexter. Säg ett ord och jag kan en sång om det!
  
  
  7 intressanta saker om Cecilia:
  
• Börjar alltid ett nytt liv på måndagar (=börja äta nyttigt, håller i tre dagar)
• Älskar att orientera och träna. Kliver glatt upp kl 6  varje lördagsmorgon för att åka iväg på orienteringstävlingar. Absolut bästa med orientering är att man ibland får närkontakt med blöta kärr ;)
• Väldigt många tror att bibliotekarie är ordentliga och organiserade. Det gäller inte mig. Jag har ett enda stort kaos på mig skrivbord och min klädgarderob hemma ska vi inte tala om. I arbetet är jag faktiskt ganska strukturerad. Tack och lov.
• Älskar godis! (därav mina försök att börja nytt liv på måndagar)
• Älskar även böcker, men tycker att det kan blir lite tråkigt att gå in i bokhandlar och bibliotek på min fritid. Då kan man väl göra något roligare….
• Anser att jag talar rikssvenska med en knorr av norrländsk dialekt. Alla vet väl vad ”hä” betyder?
• Har haft körkort i över 10 år, men vet fortfarande inte vart gas/broms/kopplingspedalerna sitter. Kan inte heller  fickparkera.  Kan bli lite besvärligt ibland när jag ska köra bil.

 

 

 

Gemma är på Bangkoks flygplats tillsammans med sina föräldrar. De har just bråkat och Gemma har stuckit ifrån dem en stund, för att få vara för sig själv. På ett café börjar hon prata med en man, Ty. På något sätt lyckas Ty droga Gemma, och föra henne ombord till ett plan och tillsist hamnar de någonstans i Australien, långt ifrån civilisationen.

Från början är Gemma väldigt arg och förtvivlad på Ty. Hon kommer aldrig mer att få återse sin familj och hon vill allra helst dö. Efter ett tag börjar de hatiska känslorna övergå till sympatier för Ty. Detta är exempel på Stockholmssyndromet. Det absolut obehagligaste med boken är nog att Ty har spanat på Gemma sedan hon var i 10-årsåldern. Han vet väldigt mycket om henne och hennes familj och använder det emot henne.

Jag tycker att den här boken var riktigt spännande. Hela tiden satt jag undrade hur boken skulle sluta och försökte läsa så fort jag kunde bara för att få läsa slutet.

/Cecilia

                                          

När epidemin bröt ut så blev alla vuxna sjuka och inom kort var de döda. De flesta i alla fall. Det finns fortfarande vuxna kvar, men de ruttnar inifrån, kan inte prata eller tänka och är livsfarliga. De äter nämligen barn. I Waitrose har ett 50-tal barn bosatt sig i ett varuhus och där har de bott i nästan ett år. De har vakter på taken och ger sig ut på livsfarliga uppdrag för att hitta mat. Hela tiden kretsar de vuxna runt där ute, och ibland får de tag på ett barn. Situationen är ohållbar, men sedan kommer Jester, en kille som är ute och letar efter andra barn, och han påstår att det finns ett säkert ställe (Buckingham Palace) dit de borde följa med. Frestade av tanken på mat, säkerhet, sängar och nya barn, så följer gänget med Jester. Men resan dit blir inte direkt lätt, för det är inte bara vuxna som lurar efter vägen, och är Buckingham Palace verkligen det bästa stället att bo på?

Det kommer väldigt många böcker om världens eller mänsklighetens undergång nu, men mest reagerar jag på att det kommer så många böcker om barn som slåss mot, och dödar andra barn. En ganska obehaglig trend. Men den här boken är riktigt riktigt bra, men inget för den som är lättskrämd! Jag skulle nog inte ge den till någon som är under 14-15 år faktiskt.
Andra böcker på temat är ju såklart GONE-serien av Michael Grant och Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins.

Det här är första boken i en serie av Charlie Higson.

/Maria

                 

En av mina favoritförfattare dog i onsdags, 85 år gammal, och jag kommer att sakna att inte få njuta av några nya böcker av henne. Hon började med att skriva mest om spöken, monster och häxor eftersom hennes barn påstod att det var det enda barn ville läsa om. Efter succéer som "Ring så spökar vi", "Den stora spökräddningen" och "Hemligheten på perrong 13" så lämnade hon spöktemat lite och skrev underbara böcker som "Resan till River sea", "Kazans stjärna" och nu senast geniala "Flykten från Berganien".
Läs och njut.

               

/Maria

Nästa vecka startar kommunens kulturveckor, och i samband med det har vi spänningstema på biblioteket.
Passa på att läsa något riktigt spännande eller otäckt nu när det börjar bli mörkt och kallt ute. Få inte mardrömmar bara... :)

    

                                            

När Clay hittar ett paket på trappan till sitt hus så har han ingen aning om att innehållet ska förändra hans liv för alltid.
Paketet innehåller sju kassettband, och när han trycker på play så möts han av en tjejröst. En röst som han aldrig mer trodde att han skulle få höra.
Rösten tillhör nämligen Hannah Baker, en tjej som för två veckor sedan tog livet av sig. Nu har hon bestämt sig för att berätta vad som fick henne att ta beslutet. Det finns tretton skäl, och Clay är ett av dem.
När han lyssnat klart är hans uppgift att skicka vidare paketet till nästa person.
Skräckslagen men fascinerad börjar han lyssna. Hannah berättar om olika personer som hon träffat och jobbiga saker som hänt, samtidigt som hon lotsar Clay genom staden med hjälp av en medföljande karta. Timmarna går och kväll blir natt. Clay kan inte sluta lyssna, för ännu har hon inte nämnt hans namn. Vad har han gjort som har påverkat henne så starkt? Och vill han egentligen veta?

Det här är en bok om små saker som får stora konsekvenser. Ett tillfälle att stanna upp och tänka på hur det man gör påverkar andra människor.

Vi får följa Hannahs berättelse genom de sju kassettbanden, och samtidigt följa Clays reaktioner och tankar.
I början blev det lite rörigt, men sen blev det bara bra.

Författaren heter Jay Asher.

/Maria

                                           

Ernst är en väldigt stor älg. Han är så stor att han inte ens får plats i sin egen bok.
Så kan han ju inte ha det!
Ibland får magen plats, men inte benen, och ibland får benen plats, men inte huvudet.
Han försöker att knöla, böka och pressa sig in, men boken är helt enkelt för liten!
Tur att han har en liten kompis med en stor idé...

Älgen Ernst är så himla fin att jag nästan får tårar i ögonen, och boken borde köpas till alla små och stora barn.
Catherine Rayner har själv både skrivit och tecknat, och bilderna är helt fantastiska!
Årets julklapp, jag säger bara det!

/Maria (som nog måste köpa den till sig själv)

                                          

Den här boken är ingen gullig historia, det säger jag direkt. Är du under 14 år så skulle jag inte rekommendera den alls, faktiskt.
Den börjar mitt i natten, med Lina som kryper hem efter en fest. En fest som hon förbannar sig själv för att hon hamnade på. Vem är så jävla dum att hon följer med fyra killar hem mitt i natten? Hon får ju nästan skylla sig själv för vad som hände. Det är så hon tänker, även om hon vet att det inte var hennes fel att de våldtog henne. I duschen bestämmer hon sig för att aldrig berätta för någon om vad som hänt.
Hon berättar inte ens för bästa kompisen Maja. Det är ju ingen idé, för Maja har ju sina musikdrömmar och planerar att flytta till Göteborg direkt när skolan är slut och lämna Lina ensam kvar.
Istället glider de ifrån varandra. Lina hatar sig själv, och blir mer och mer arg, och Maja tröttnar. Hon har ju fullt upp med sina egna problem. Hennes armar är fulla av ärr, och fast det var länge sedan hon gjorde illa sig själv, så kommer hon på sig själv med att längta efter det. Dessutom är hon olyckligt kär i Jonas som inte verkar fatta någonting. Hon kämpar för att hålla ut, för snart är hon fri, och då tänker hon dra härifrån...

Det här är en jobbig bok att läsa, men det är verkligen värd det. Det finns ju ljusglimtar också. För en gångs skull i en ungdomsbok så har båda tjejerna stabila hem och åtminstone en genomsnäll och förstående förälder. Dessutom finns ju Calle som blir den som håller Lina över ytan, och som till slut är den som får henne att berätta.
Det här är Hanna Jedviks första bok, och jag hoppas att hon tänker skriva fler.

/Maria

                                          

Åh, så lycklig jag blev när jag fick ta hem Cornelia Funkes nya bok, och oj, så snygg den är! Både utanpå och inuti. Varje nytt kapitel kantas nämligen av stämningsfulla blyersteckningar av Cornelia själv.
Storyn då... jo, den är helt okej. Jacob Reckless har för länge sedan hittat en värld på andra sidan av en spegel, och dit flyr han så fort han kan. Han är nästan mer där än hemma. Sagolandet är fullt av figurer som vi bland annat känner igen från Grimms sagovärld, men också en del andra, som de elaka goylerna med stenhud.
När Jacobs bror Will följer efter honom genom spegeln och blir riven av en goyl så börjar genast hans hud förvandlas till en grön sorts sten som kallas jade, och Jacob vet att den enda som kan hjälpa honom är en fe som är svår att hitta. Tillsammans med en talande räv så beger de sig iväg genom landet, men Will blir sämre och sämre, och snart minns han inte vem han är.
Dessutom är goylerna och en ond fe ute efter dem...

Okej, storyn är ganska spännande och annorlunda, men för första gången stör jag mig på språket!
I alla andra böcker av Conelia Funke så flyter språket lätt och man glömmer att man läser, men här är det nog ett översättningsproblem. Det är ALLDELES för många kommatecken (som jag ju vanligtvis älskar)! De bryter av meningarna på alla möjliga ställen och jag blir hela tiden störd. Är det någon annan som tycker likadant?
Boken blir därmed segläst, men jag ska igenom den ändå.

/Maria

                                        

Den andra boken i Michael Grants serie GONE var så ruskigt bra att jag avnjutit den i små portioner för att den skulle räcka länge.
I första boken som heter Övergivna så försvinner ju alla som är över 15 år. Ena sekunden är de där, och nästa sekund är de borta. Runt staden där de bor har dessutom en mur dykt upp, och den går inte att ta sig förbi.
14-åriga Sam blir utsedd till någon slags ledare, men kaos råder överallt och de starkaste tar makten. Eleverna som går på internatskolan i bergen bildar ett eget gäng, och de är minst sagt otäcka.
Plötsligt börjar en del av ungdomarna utveckla krafter. De kan tex bränna saker med händerna, springa supersnabbt eller bli osynliga. Allt detta leder till ännu mer bråk, och klyftan mellan de "normala" och "missfostren" blir tydligare och tydligare i seriens andra del.
Flera av barnen och ungdomarna börjar dessutom höra en röst i huvudet som kallar på dem. Något mörkt är fast i en gruvan i berget och det behöver deras hjälp för att bli fri. De försöker stå emot, men rösten tar över mer och mer av deras medvetande och plötsligt är de beredda att göra vad som helst för att bli kvitt den. Till och med att döda varandra. Ilskan och frustrationen blir större och större i staden, och minsta problem blir till oöverstigliga hinder. Kommer de någonsin att komma därifrån?

Som sagt, den här serien har inte en enda tråkig mening. Det är fullt ös hela tiden, och Michael Grant vågar verkligen ta ut svängarna. Det är otäckt och sorgligt och så spännande att man får tvinga sig själv att släppa den.
LÄS!

Här har jag skrivit om första delen.

/Maria

                                           

Igår kväll satt jag klistrad i soffan och läste Gudrun Wessnerts nya bok. Den var stundtals riktigt bra, och stundtals ganska konstig och svår.

Sam, eller Samantha som hon egentligen heter, lever på 1800-talet och är föräldralös. En mörk natt blir hon lämnad på ett dystert barnhem ute på landet. Där bor redan sex magra barn, och hemmet drivs av de elaka systrarna Inez och Agatha och deras kokerska. Barnen går alltid barfota, blir ibland avduschade i kallt vatten och blir nästan förgiftade av maten. Det är ett hemskt barnhem men de håller ihop och hjälper varandra att överleva.
Så långt är det en riktigt gripande och ruskig historia, men sedan börjar konstiga saker hända. Sam tycker att hon ser ögon som stirrar på henne i tapetskarverna och dessutom hör hon en mörk kuslig röst som talar till henne.
Dessutom smyger en stor räv runt huset på dagarna, och den verkar vilja något (förutom att äta upp hönsen).
Vad är det som gömmer sig i huset, och kan det hjälpa barnen, eller är farligt...?

Som sagt, så länge historien håller sig realistisk så är den väldigt bra, men det övernaturliga gör storyn lite rörig och konstig. Boken är nästan 400 sidor, och det mesta av den är ändå realistiskt, så den får ett ganska bra betyg ändå. Texten är luftig och ganska lättläst, men speciellt när räven tänker så är språket ganska svårt.

/Maria

                                        

Åh, igår spenderade jag kvällen med att läsa Sofia Nordins nya bok.
Den är himlastormande, pirrig, jobbig och framförallt vacker.
Stella är 15 år och en av de mest populära tjejerna i skolan. Alla tjejer vill vara kompis med henne och alla killar vill vara ihop med henne, men hon är inte intresserad av dem. Det enda hon kan tänka på är att hon vill kyssa sin bästa kompis Sigrid. Hon som brukade vara uppmärksam på lektionerna sitter nu bara och stirrar på Sigrids mjuka fjuniga nacke, eller tänker på hur nära varandra deras händer är på bänkarna. Hur gör man? Det var ju inte så här det var tänkt att bli! Man växer ju upp och blir kär i en kille, inte en tjej! Dessutom kanske Sigrid aldrig vill prata med henne igen om hon försöker förklara.
Men långsamt händer små saker som gör att Stella börjar hoppas på att det kanske inte är omöjligt. Kanske händer det nu...