Vildingarna/Till vildingarnas land


                                          

Känner ni igen den här boken? Den är skriven av Maurice Sendak och utkom första gången på svenska 1967 och förra året filmatiserades den. Då var Dave Eggers medförfattare till filmmanuset och blev då ombedd av Maurice Sendak att skriva en roman baserad på manuset, och den är riktigt bra. På svenska heter den kort och gott Vildingarna.


                                               
Max är en ganska ensam kille som känner sig övergiven av alla. Hans pappa har lämnat familjen och hans storasyster har fullt upp med sina kompisar. Han har så mycket ensamhet och ilska i sig så att det är svårt att kontrollera, och när han klär på sig sin vargdräkt så blir han ännu vildare. Efter att ha råkat bita sin mamma så bestämmer han sig för att rymma. Han springer och springer, och när han kommer ner till sjön så hittar han en övergiven båt. Efter dagar på vattnet ser han äntligen land. En stor ö tornar upp sig framför honom, och på ön hittar han vildingarna.
De är stora och knasiga och riktigt riktigt vilda. Precis så vilda som Max känner sig, och plötsligt har Max blivit deras kung. Allt är underbart! Hela dagarna tumlar de runt och förstör saker och ylar mot månen, men vildingarna är inte så himla smarta, och de är väldigt svåra att bestämma över. De gör precis som de vill, när de vill, och det ställer till en del problem. Max försöker desperat att sätta upp regler för att göra livet lättare på ön, men det slutar med att både de och Max blir ledsna, sårade och svikna, och plötsligt är det inte så lätt att vara kung längre...

Det här är en fin, men ganska sorglig (och stundtals hemsk) historia om framförallt ensamhet, men också om kärlek och vänskap. Det blir ju inte alltid som man tänkt sig, och även om man menar väl så kan det ändå bli väldigt fel.

Läs Dave Eggers variant, och komplettera med bilderna från Maurice Sendaks original, och se gärna filmen också. Den är fantastiskt bra. 


                    

Och kolla vad Cecilia och jag har på vårt kontor- en alldeles egen Max. I vargdräkt och allt.

/Maria



Kommentarer
Postat av: agnes och katja

Å, till vildingarnas land kommer jag ihåg sen jag var liten! Vi hyrde filmen en gång men det blev aldrig av att vi tittade på den.

Roligt att ni tipsade om den!

2010-12-29 @ 16:26:06
URL: http://tvillingarnasbokbuffe.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0