.

                                                


Åh, den här boken är så bra!
Den är lite lik (eller ganska mycket) Johanna Lindbäcks Tänk om det där är jag, men den här är snäppet bättre.
Sanna ska just börja gymnasiet. Ny skola och nya möjligheter. Nya kompisar hoppas hon däremot inte på. Hon har ju aldrig haft några, så varför skulle någon vilja umgås med henne nu helt plötsligt? Hon har ju i alla år kämpat sig genom skolan helt ensam utan någon att prata med.
Men den nya klassen är inte som den hon gått i förut. De pratar med henne, sätter sig bredvid henne i klassrummet och plötsligt har hon ett bord att sitta vid i matsalen. Ett bord där hon inte behöver sitta ensam.
Allt är helt underbart. Hon kan knappt fatta att det är sant. Hon som haft ont i magen varenda kväll och gjort vad som helst för att slippa gå till skolan kan nu knappt vänta tills helgen är över.
Och medan Sanna gör allt hon kan för att alla ska fortsätta gilla henne, så börjar en tjej i klassen reta sig på att hon verkar göra och säga precis vad som helst för att vara populär, och plötsligt är allt på väg utför...

Den här boken är (som sagt) så bra!
Kan man vara bästa kompis med en hel klass och vad händer när den ena gruppen i klassen börjar snacka skit om den andra och man är kompis med bägge? Och om man dessutom är livrädd för att bli osams med någon? Hur länge håller det?

Emma Granholm har tidigare skrivit Simon & Sophie och Liv & Lovisa, men den här är helt klart bäst.

/Maria