Svarta rosor

                                       

Eva Christina Johansson
har skrivit en herrans massa bra böcker för barn och ungdomar, och den här är inget undantag.
Pomona ska spendera höstlovet på landet hos sin farmor som hon inte träffat på flera år.
Hon är inte direkt lycklig över detta, men hennes föräldrar har bestämt sig. När hon kommer fram så känns det inte ett dugg bättre eftersom farmodern inte verkar vara ett dugg intresserad av Pomona (eller Po som hon vill kallas) och bara jobbar hela tiden.
I köket upptäcker Po ett vackert träskrin med svarta målade rosor på, men varför blir hennes farmor så arg när hon ser att Po rör det? Vad är det för mystiskt med skrinet?
Och vad är det för konstig dimma som plötsligt dyker upp lite här och där och för med sig en konstig känsla av att Po inte är ensam längre? Gröna ögon tittar på henne genom dimman och gården verkar rymma en hel del gamla hemligheter.
Kanske kan det bli ett spännande höstlov trots allt...

Jag gillade den här boken. Lagom spännande och spökig passar den perfekt för en dimmig höstdag.
Håll er inne bara...

/Maria

Gravjord

                                                    

Darrens bästa kompis Luke har nyss dött i en bilolycka, och ingenting känns roligt längre.
Samma dag som begravningen hittar Darren en gammal nyckel i sitt sovrum, och minns att han fick den av sin gamla granne Tok-Mary medan hon fortfarande levde. Enligt henne finns något i hennes hus som kan väcka döda till liv, och fastän Darren vet att det är fel så kan han inte låta bli. Han måste försöka för att få träffa Luke igen.
Men det går inte riktigt som planerat, och det som vaknar är inte Lukes spöke utan något mycket farligare...

Jag gillar E.E. Richardson. Han har ju tidigare skrivit Djävulens spår och Inkräktarna som är så himla otäcka!
Den här boken är tunn och lättläst men fortfarande riktigt läskig.

/Maria

Om jag stannar

                                                     

Mia och hennes familj sitter i en bil, det snöar ute och de är på väg till hennes farmor och farfar för att hälsa på. Allt är fantastiskt och hon hinner tänka att så här skulle hon alltid vilja ha det. I nästa sekund står hon på vägen och tittar på vraket av det som en gång var deras bil. På vägen ligger hennes föräldrar döda, och Mia är förvånad över att hon klarat sig så bra. Men sen ser hon sin egen arm hänga ut ut ena bilrutan. Det är då hon förstår att hon är illa ute.
Hon följer alltihop utifrån, ambulansfärden, intensiven och operationer. Hon ser släktingar hälsa på och hålla hennes hand, men det är som att det är någon annan som ligger där. Hon kan inte känna sin kropp.
Någon säger att nu är det upp till Mia att kämpa. Det är bara hon som kan bestämma om hon vill överleva. Men vill hon det? Kanske är det bättre att dö? Hon har ju ändå ingen familj kvar...

Den här boken är så vansinnigt bra och sorglig, men samtidigt vacker. Det finns så mycket kärlek i släktingarna som besöker henne och Adam, hennes pojkvän som inte blir insläppt till henne, men som vägrar ge sig.
Boken utspelar sig under 24 timmar, men genom Mias tankar får vi följa stora delar av hennes liv.
Läs den här och gråt en skvätt. Det gjorde jag.

/Maria

Corby Flood

                                                  

Corby Flood är en nyfiken tjej som i tre veckor bott ombord på det stora fartyget Euphonia tillsammans med sin familj. Hennes pappa är ingenjör och har byggt det mesta ombord på fartyget. Ombord på fartyget finns också det konstiga paret Hattenswiller som bara mumlar när de pratar så att Corby aldrig förstår vad de säger, och så finns det 5 elaka män som kallar sig själva för Clownernas brödraskap.
En dag hör Corby en sorgsen sång som hörs genom hela fartyget. Vem är det som sjunger?
Med hjälp av boken Hoffendincks guidebok får Corby (och vi) knasig information om städerna och områdena de snart ska komma fram till.
Men varför är Corbys guidebok den enda som går att få tag på, och vem är den gamla mannen som solglasögonen som alltid sitter ute på däck?
Frågorna är många, och det är inte en lugn stund på fartyget.

Det här är någon slags fortsättning på Fergus Crane, och även här har fantastiska Chris Ridell gjort bilderna.
Paul Stewart har skrivit, och det är både spännande och roligt.

/Maria

Släppa taget

                                                

Håller just nu på och läser Kate Canns nya bok Släppa taget. Den är visserligen bra, men är den inte lite väl lik hennes tidigare bok Sex veckor?
Sex veckor- 6 veckor i solen på en paradisö med styrande och ställande kompis
Släppa taget- 3 månader i solen på Kreta med styrande och ställande kompis, visserligen lite trevligare kompis än i Sex veckor, men ändå.

Det som gör Släppa taget annorlunda är Kellys bråk med pojkvännen. Han har bestämt att Kelly ska följa med honom på en bilresa med honom och hans killkompisar. Sova i tält, klättra i berg osv, men Kelly får samtidigt ett erbjudande hon inte kan tacka nej till. 3 månader i Grekland med kompisen Jade och hennes kompis Sarah. Självklart blir det Grekland. Pojkvännen blir såklart tjurig och de är på väg att göra slut, men Kelly åker ändå. Killarna planerar ju ändå att åka igenom Grekland under sommaren, så de kommer ju att ses. Grekland är såklart underbart. Jade som varit där förut bestämmer det mesta, drar med dem på vilda fester och bjuder in folk till huset redan andra dagen och Kelly hänger på. Ingen bryr sig om att Sarah vill ha en lugn semester, utan hon blir hela tiden klassad som tråkig och svår.
Det här kan bli den bästa sommaren i Kellys liv, men vad händer när killarna dyker upp?

Ja, längre än så har jag inte hunnit. Det är sol, varma stränder, god mat och massor av fester. Bra, men inte galet bra. Inte än i alla fall. Får väl se vad som händer när killarna kommer. Antar att det blir svartsjukedraman och avslitna vänskapsband. Vi får se...

/Maria

Stressa ner!

                                                 

Måste man verkligen vara bäst på allt hela tiden?
Hinna träffa alla kompisar, ha en snygg vältränad kropp, göra läxorna i tid, hjälpa till hemma, äta bra, sova ordentligt, ha en snygg pojkvän/flickvän, gå på alla fester och dessutom planera sin framtid?
Hur ska man egentligen hinna med allt och dessutom må bra samtidigt?
Stress är inte bra för kroppen, och i den här boken kan du lära dig att stressa ner. Att äta bra mat, planera läxläsningen, slippa vara så himla fantastiskt duktig hela tiden och därmed må bättre.

Boken rymmer dessutom en hel massa funderingar från tonåringar runt om i landet. Foton, teckningar, dikter och texter skrivna speciellt för den här boken.
Boken är sedan sammanställd av Mette Bohlin och Eva Robild som länge arbetat med stresshantering.

Åskans döttrar

                                                 

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. När jag var mitt uppe i den så var den ganska bra och spännande läsning för åldern 10-12 ungefär, men efteråt när jag tänker tillbaka på den så hände det inte så mycket.
Historien rör sig mellan nutiden och vikingatiden, och det som binder tiderna samman är ett smycke som nutidens Vilda hittar nergrävt i marken. Vilda saknar sin pappa som är kidnappad i Irak, och på nätterna när hon håller i smycket så drömmer hon om vikingaflickan Tora som en gång fick smycket av sin pappa. Det är som att Tora vill berätta sin historia för Vilda, men varför? Och är det verkligen möjligt att prata med en flicka från vikingatiden genom ett smycke?

Ingela Magner har skrivit den här boken, och storyn är spännande, men historien tar liksom aldrig riktigt fart. I slutändan så handlar det mest om Vilda och hennes bror som försöker leva sina liv medan de saknar sin pappa, och den delen av historien gillar jag mycket, men jag hade förväntat mig något annat. Mer magi, mer spänning. Men man kan inte få allt. Vad tyckte ni som läst den?

/Maria

Vilddjuret vaknar

                               

Det här är första delen i nya serien om Agata Wäderby och hamnskiftarna av Mattias Johnsson.

Inte helt överraskande handlar den om just Agata som är 11 år och just har blivit medtvingad på en tråkig semester med sin pappa och hans otrevliga flickvän/sambo Beatrice.
På vägen till hotellet stannar de vid Agatas mammas grav, och där dyker en mystisk pojke upp och berättar att Agatas mamma var en av de bästa hamnskiftarna i världen. Agata blir såklart förvirrad. Vad är en hamnskiftare?
På det gamla hotellet där de ska bo finns också ett sällskap med gamla lärare som säger att de är på konferens mot mobbning, men redan första dagen förstår Agata att de har något helt annat i kikaren. De är onda, otrevliga och luktar gammalt mögel, men ungefär samtidigt dyker syskonen Lo och Leo upp, och Agata får annat att tänka på. Men mitt i allt det roliga lurar en fara som rör hela världen, och inuti Agata finns något som kan hjälpa till att stoppa alltihop.
Vad är det som händer på det gamla hotellet, och vad är det som händer med Agata?

Det här är en riktigt bra fantasybok, men inte som fantasy brukar vara. Här finns inga drakar, trollkarlar, alver eller parallella världar. Allt utspelas i vår egen värld, men den rymmer en hel del magi och ondska under ytan.
Allt det övernaturliga passar perfekt in i vardagslivet och historien är lätt att hänga med i.
Jag tyckte verkligen om den här boken!

/Maria

Nattens barn- Vampyrfesten

                                                   

Det är något kontigt på gång i staden där Edvard och hans familj bor.  Döda människor hittas på gatorna, och det ryktas om att det är vampyrer i farten. I Edvards familj är det förbjudet att prata om vampyrer, men när hans ena syster dör och sedan blir anklagad för att vara vampyr, så tvingas familjen fly från sitt hem i mitten av staden ut till slummen.
Edvards andra syster Alice ger sig tusan på att hon ska ta reda på sanningen, men när Edvard träffar den vackra Mina och de blir inbjudna på en fest, så blir det lite farligare än de båda syskonen hade tänkt sig...

Det här är första boken i serien Nattens barn av Benni Bødker.
Historien är spännande, men det är lite trögstartat. Dessutom är språket lite stelt, antagligen för att vi ska förstå att det utspelar sig för länge sedan. Men det tar sig. I slutet av boken är det riktigt spännande, och jag vill gärna läsa fortsättningen. Passar nog bäst för 10-11-åringar, och så en och annan vuxen boknörd. :)

/Maria

Geniet

                                          

11:e Petrini-deckaren är här!
Jag gillar vanligtvis inte dem, men den här var ganska bra faktiskt! Lite svårare än vanligt kändes det som. Lite krångligare ledtrådar och mer invecklad historia. Kul.
Peter och Petra är nu på väg till sin mormor i New York, och redan på flygplatsen i Sverige snappar Petra upp några skummisar som hon bestämmer sig för att spana på. På planet byter hon plats med en kille bara för att få sitta bredvid dem, och killen som sitter bredvid Peter börjar prata och de har riktigt trevligt. Men plötsligt ramlar killen ihop i Peters knä och får bäras iväg av ambulanspersonal! Vad hände? Och varför hade skummisarna en bild på honom?
I New York dyker de dessutom upp lite överallt där Peter och Petra befinner sig och plötsligt är de indragna i ännu ett mysterium, och ledtrådarna verkar följa historien i boken som Peter håller på och läser...

/Maria

Det är jag som är Lisa

                                                        

Lisa går på mellanstadiet och har det inte så lätt. Hon har inga riktiga kompisar och ett par killar i klassen brukar reta henne på rasterna. Dessutom saknar hon sin mamma. Hon reser runt i länder långt bort för att göra en fotobok och hela tiden blir resan förlängd. Tänk om hon aldrig kommer hem? Just när det känns som mest hopplöst dyker ett cirkussällskap upp i närheten av Lisas hus, och där finns Nova. Pigg och spännade kliver hon rätt in i Lisas liv, och plötsligt är ingenting som förut. Tillsammans vågar de vad som helst. Tänk att det kan vara så underbart att ha en bästis! Men cirkusar stannar aldrig särskilt länge på samma ställe, och vad händer om Nova måste åka härifrån?

Den här boken är skriven av Moa-Lina Croall, och den rymmer allt som är viktigt när man går på mellanstadiet.

/Maria

Kameleontens hämnd

                                      

Nu, alla LasseMaja-älskare, kan ni låna filmen Kameleontens hämnd här på Hallstahammars bibliotek. Jag vill inte avslöja för mycket, men det är Lasses och Majas knepigaste fall hittills och det är väldigt spännande!
Det handlar om en mystisk man, en försvunnen skulptur, en virrig polismästare och en gömd skatt...

Kom bara ihåg att du måste ha med dig en vuxen om du vill låna film.

Glöm mig inte

                                                 

Jag har också läst Anne Cassidys nya bok Glöm mig inte på min semester.
Historien börjar med att ett litet barn blir bortrövat från sin säng mitt i natten i ett villakvarter.
På samma gata bor Stella och hennes mamma. Hela gatan är orolig och speciellt Stella, eftersom hon brukade vara barnvakt åt den lilla flickan som nu är borta.
Senare ringer polisen på hos dem, och när de frågar Stellas mamma var hon var när flickan försvann så ljuger hon, men det vet bara Stella, och hon säger ingenting om det. Men polisen ger sig inte. De kommer tillbaka, och nu är hennes mamma helt plötsligt huvudmisstänkt pga saker som hände långt innan Stella föddes.
Kan hon lita på sin mamma, eller är hon verkligen skyldig?

Jag tyckte jättemycket om den här boken. Vi får följa Stella och hennes mamma genom allt det jobbiga med elaka grannar, journalister och polisförhör, och samtidigt får vi följa Stellas mamma när hon var ung så att vi bit för bit får reda på vad som gör att polisen misstänker henne nu.
Jag älskar böcker med parallella historier som i slutet vävs ihop, och Anne Cassidy är verkligen skicklig.

/Maria

Blod

                                                    

Så, nu är jag tillbaka på jobbet igen, så nu kanske det blir lite nya inlägg i bloggen.
I veckan läste jag Åsa Anderberg Strollos nya bok Blod. Hon har ju tidigare skrivit Bryta om, som jag gillade jättemycket, precis som den här.

Ida är 14 år och har växt upp i en helt fantastisk familj med föräldrar som hon kan prata med och en lillebror som hon älskar. Men sen hittade hon brevet som egentligen var till hennes mamma. Ett brev från en man som undrar om han är Idas pappa.
Brevet vänder hela Idas liv upp och ner. Hon har ju redan en pappa som hon älskar! Tänk om han inte är hennes riktiga pappa? Och varför vill hennes mamma inte prata om det?
Ida kan inte tänka på någonting annat än Manne, han som skrivit brevet. Hur ser han ut? Är hon mer lik honom än David, som varit hennes självklara pappa fram tills nu? Skolan blir lidande, och familjesituationen outhärdlig.
Som tur är har hon sina två bästa kompisar Julia och Nisa (som dessutom har en jättesnygg storebror som Ida nog är kär i), för annars skulle hon nog inte klara av det här.

/Maria


RSS 2.0