.

Jag har väntat på denna bok hur länge som helst. Jag älskar Johanna Thydell och denna bok är riktigt bra.

Den handlar om Nora Johansson som enligt henne själv inte är speciellt speciell. Hon varken skär sig i armarna, spelar i band, eller har skilda föräldrar. Hon är helt enkelt en vanlig tjej som går i gymnasiet. Nora är bästa kompis med den otroligt perfekta Lisa Lind. Lisa är Noras motbild, dvs Lisa är snygg och har en massa killar.Killar är ett ganska centralt tema i boken. Nora är lite intresserad av storebrorsans kompis Stoffe. Han är ju tre år äldre så han skulle väl aldrig bli intresserad av Nora…eller?.   Den enda som visar intresse av Nora är Sylvester som går i samma franskagrupp som henne.. Tillsist blir Nora och Lisa osams och Nora vet inte riktigt vad hon har gjort. Lisa vägrar att prata med henne och svarar inte på sms.

Alla tjejer som läser denna bok kommer garanterat att känna igen sig. Läs!

/Cecilia

 

 

 

 

 

 

 

                                             

Den här boken var riktigt bra, men också väldigt svår att skriva något om.
Den handlar om nioåriga Jennie som har en mamma som dricker för mycket. När hon är nykter så är hon en fantastisk mamma som luktar gott och lagar pannkakor, men oftast ligger hon i sängen med en flaska bredvid sig. Jennie vet aldrig vad hon har att förvänta sig när hon vaknar på morgonen. Oftast är det hon som får hjälpa sin lillebror Jonathan när han vaknar på nätterna, se till att kläderna blir tvättade och att de har något att äta. En tuff uppgift för någon som bara går i trean.
I skolan har hon i alla fall fått en ny kompis, Monika, men när Monika berättar om alla sina fina saker och sina underbara föräldrar så är det lätt att vilja vara likadan. Jennie ljuger om att hennes mamma jobbar natt och sover på dagarna, och det är därför Monika inte kan följa med hem efter skolan.
Alla lögner gör att Jennie hela tiden är rädd för att någon ska avslöja henne, för då kommer mamma att bli jättearg...

Det här är som sagt en väldigt bra bok om en tjej som får ta alldeles för stort ansvar. Men som tur är finns det vuxna i närheten som förstår att något är fel, och som kan hjälpa till.
En jobbig, men säkert nödvändig (för en del) bok skriven av Solveig Olsson-Hultgren.

/Maria

                                           

Henrika har just flyttat från Lund till Farsta utanför Stockholm och kämpar för att passa in i den nya hårda miljön. I Lund har hon varit den väluppfostrade och präktiga pluggisen, men i Farsta får man inga vänner om man är sån. Hon längtar efter att bli någon annan, lite coolare. Dessutom vilar det ständigt en rädsla i Henrikas mage. Hennes pappa har varit väldigt sjuk och hemma får man inte göra något som kan göra honom upprörd. Det gäller att hålla alla jobbiga känslor för sig själv.

På torget i Farsta centrum hänger ett högljutt och elakt gäng som gör allt för att imponera på sin ledare Mira.
Men Mira börjar tröttna. Hon vill ha ut något mer av sitt liv än att supa och knarka. Speciellt nu när hennes alkoholiserade mamma verkar må bättre.
Emellanåt korsas tjejernas vägar och när de börjar gymnasiet så blir Henrika och Mira utvalda att göra ett projektarbete ihop, men medan Mira tar tag i sitt liv och försöker göra ett bra jobb så sjunker Henrika djupare och djupare ner i ensamhet och rädsla.

Det här är en bok som handlar mycket om svagheter, rädslor och ensamhet, men som också visar att man kan bryta mönstret och bli den man vill bli. Det kanske inte blir som man tänkt sig, men det kanske i alla fall blir en förändring...

Ulrika Lidbo har tidigare skrivit Decembergatans hungriga andar som jag älskade.

/Maria

                                          

Jeppe har sommarlov mitt emellan andra och tredje gymnasieåret. Han har en skitig och råttbesökt (men ändå okej) andrahandslägenhet i Stockholm och en bästa kompis som ständigt vill ha med honom på fester med en massa snygga tjejer. Ändå är allt jobbigt och tråkigt, och han sitter hellre ensam i soffan och lyssnar på smöriga kärleksballader. Det enda han kan tänka på är Emma. Hon som lämnade honom för en vecka sedan helt utan förvarning. Hon med det soliga leendet som gör honom alldeles pirrig i magen. Men nu är det över, och han har ingen lust med någonting.
Men sen träffar han Sanna, och plötsligt kollar han telefonen varje sekund för att se om hon ringt. Men när det kanske börjar bli allvar så kan han ändå inte släppa Emma.

Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om den här boken. Den har visserligen hög igenkänningsfaktor och allt sånt, men ändå saknar jag något. Jag får liksom ingen riktig känsla för karaktärerna, och de lämnar mig nästan direkt som jag slår ihop boken. Jag gillade den när jag läste den, men nu i efterhand har jag nästan redan glömt bort personerna. Något fattas helt enkelt. Jag hade förväntat mig mycket mer av Ingrid Olsson, men den var väl ett okej tidsfördriv.

Ingrid Olsson har tidigare skrivit bla Känslan av att hoppa och Långt ifrån cool.

/Maria

                      

För tre år sedan skrev Niklas Krog en fantasybok om en dvärgpojke som hette Tanarog, och nu har han gett ut två böcker i en ny serie om honom, men nu kallas han kort och gott för Tann.
Tann är född och uppvuxen i bergen, inne i de djupaste och mörkaste grottorna, men hela sitt liv har han längtat ut till skogen och friheten. I första boken Tanarog, yxkämpen, så ger sig Tann ut på äventyr och träffar det talande trädet Bladhus, och tillsammans jagar de bort den farliga Besten ur dvärgarnas grottor.
Men nu är Besten tillbaka i skogen, och när Tann träffar den lilla blixtsnabba skogsflickan Aina så beger de sig tillsammans iväg för att skrämma bort Besten ur skogen för alltid!
Men det finns många faror i skogen, och speciellt en, den farliga draken Nidaros, har bestämt sig för att dvärgar inte hör hemma där.

Det här är riktigt spännande fantasyböcker med ett ganska lätt språk.
Passar utmärkt för barn som är ungefär 8-11 år, men kan självklart läsas av alla åldrar.
Dessutom har böckerna jättefina bilder av Johan Egerkrans.

/Maria

                                         

I den nionde boken om Pella, Siri och Tyra så blir Pellas 2-åriga lillebror Niels kidnappad.
Pella är i Danmark för att vara barnvakt åt honom (hennes pappa och hans nya fru bor ju där) och när de är ute och äter glass stannar plötsligt en motorcykelförare för att fråga Pella efter vägen. I samma stund svänger en skåpbil in och två maskerade män lyfter in Niels i bilen och kör därifrån.
Pella är såklart förkrossad, och snart hör kidnapparna av sig och vill ha fem miljoner euro (ungefär 50 milj kr), och de vill att Pella ska lämna över pengarna!
Pengarna i sig är inget problem eftersom Niels mamma är en av Danmarks rikaste personer, men ingen vill låta Pella ta risken.
Men hon har bestämt sig -hon tänker göra vad som helst för att rädda sin lillbror!

Petter Lidbeck är som vanligt jätteduktig på att skriva, och det här är en av de bästa böckerna om de tre tjejerna. Jag gillar karaktärerna i boken, och då särskilt den helgalna Siri.

I höst kommer dessutom Petter Lidbeck hit till biblioteket, och då får du som går i 5:an i Hallstahammar, Kolbäck eller Strömsholm träffa honom!

/Maria

 

Bert drömmer om att få en ny dator, och såklart får han en alldeles egen dator när han fyller år. Nu blir livet helt enkelt bättre! Hans föräldrar är lite oroliga över att han kommer att sitta vid datorn alldeles för mycket men Bert säger att han inte kommer att låta datorn ta över hela hans liv. Efter nån vecka vill Berts föräldrar prata med honom. De undrar om Bert börjat knarka eftersom hans ögon är helt rödsprängda. Det beror inte på knark utan på att Bert suttit vid datorn konstant i två veckor. Det slutar med att familjen åker till vårdcentralen. Ett annat problem är att Bert blir ihop med Amanda och helt plötsligt måste han välja mellan Amanda och sin älskade dator. Sen blir det lite mer bekymmer då Bert träffar en tjej via MSN och Bert måste ta reda på vem den tjejen är...

Jag tyckte den här boken var jätterolig! Läs läs!

/Cecilia

                                         

Jag håller just nu på att läsa Stefan Castas nya bok Den gröna cirkeln som är en ganska mystisk och lite konstig bok som jag inte får något grepp om.
Så är det i och för sig nästan alltid med hans böcker, men ändå brukar jag gilla dem väldigt mycket.

Den här boken utspelar sig en bit in i framtiden, även om det inte sägs högt eller anges något årtal. Man förstår det ändå på saker som personerna säger. Tex så förekommer repliker som " Oj, en duva! Sådana ser man nästan aldrig längre." och liknande.
Vädret är också väldigt ostabilt. Ena sekunden steker solen ner och allt håller på att dö, och i nästa sekund vräker regnet ner och det är översvämningar överallt. Det är en sådan dag som Judit och hennes tre kompisar sitter på verandan utanför kulturskolan Fågelboet och regnet öser ner och vattnet bara stiger. Plötsligt tar vattnet över helt, verandan lossnar från huset och de glider iväg som på en flotte.
När vi möter dem nästa gång så har de drivit runt ganska länge utan att hitta något land, men plötsligt uppenbarar sig en ö, och de går på grund. De har ingen aning om var de är och ön verkar helt öde. Men efter lite letande hittar de en gård, men i huset finns inga levande människor. Ändå tycker sig Judit höra barngråt och tycker att någon skymtar i fönstret på övervåningen. Allt är mycket obehagligt och konstigt, men de bestämmer sig för att bygga ett läger och försöka överleva så länge...

Jag har inte hunnit läsa ut boken än, men jag tror inte att blogginlägget kommer att bli mycket klokare än så här ändå. Enligt bokens baksidestext är den här berättelsen ett försök att sammanfatta vad som hände med de fyra ungdomarna, och historien är skriven utifrån efterlämnade videoklipp och dagboksanteckningar.
Jag förstår alltså att utgången inte är vidare ljus...
Fortsätta läsa ska jag i alla fall göra, för jag är nyfiken på resten!


Uppdatering: Nu har jag läst ut den, och shit vad spännande den var! Ovissheten som till en början var jobbig gjorde bara historien ännu bättre. Läs!

/Maria

                                         

För ett år sedan blev Siri äntligen stor nog att få nyckel hem så att hon kunde gå tidigare från fritids om hon ville. Ändå är hon den som stannar kvar längst för att slippa gå hem till den tomma lägenheten. Hennes mamma reser mycket med jobbet, och en dag ser Siri henne gå in i en okänd port, fast hon sagt att hon är i Tokyo! Vad håller hon på med? Att fråga mamman verkar omöjligt, och istället blir Siri allt med irriterad och arg. När sedan fritids stänger så vet inte Siri riktigt vad hon ska göra efter skolan. Båda hennes föräldrar jobbar sent och allt är tråkigt och ensamt. Men sen börjar hon umgås med klasskompisarna Leo och Linn, och tillsammans driver de runt på stan på eftermiddagarna. I skolan är deras lärare elak mot Leo, och när rektorn vägrar lyssna så kommer Linn på ett sätt att hämnas på de vuxna.
Till en början är Siri helt med på noterna, men Linns idéer blir bara större och farligare, och snart är det inte så roligt längre...

Sara Kadefors har tidigare skrivit Sandor slash Ida, och den här boken riktar sig en lite yngre målgrupp, men jag tycker att den kan läsas av vem som helst.
Jag kan så väl känna igen mig i grupptrycket och chansen att få tas på allvar, även av de vuxna.

/Maria

                                            

Igår spenderade jag ungefär 2 timmar med att gråta mig igenom den här boken av Suzanne LaFleur..
Alice är 11 år och spenderar sina dagar ensam i huset där hon bor. Ibland går hon förbi sin lillasyster Savannahs tomma rum där allt ser ut som förut med kritor på skrivbordet och kläder på golvet. Också föräldrarnas rum är tomt och orört. Man förstår som läsare att något hemsk har hänt, och att Alice på något sätt blivit lämnad ensam kvar. Tids nog får vi veta att hennes pappa och lillasyster dött i en olycka några månader innan och att mamman helt enkelt inte orkat vara kvar och istället bara rest iväg.
När hennes mormor kommer på besök och upptäcker att Alice är ensam så får hon följa med henne hem och bo där medan hela släkten letar efter mamman.
Alice är såklart väldigt ledsen och har inte lust att göra någonting. Helst vill hon stanna i sängen för alltid, men det är till slut grannflickan Bridget som får ut henne i verkliga livet igen. Men hur leker man och har roligt när allt påminner om Savannah och pappa?

Det här är som sagt en väldigt sorglig men också fin bok. Det skär i hjärtat på mig när Alice ser Bridget leka med sin lillasyster. Alla minnen från hur hon brukade leka med Savannah kryper fram och då kan jag inte hålla tillbaka tårarna. Men i nästa sekund så är Alice med i leken och då kan jag inte låta bli att le.
Läs så förstår ni.

/Maria

Nya härliga pekböcker :) /Cecilia