.

                                          

Jeppe har sommarlov mitt emellan andra och tredje gymnasieåret. Han har en skitig och råttbesökt (men ändå okej) andrahandslägenhet i Stockholm och en bästa kompis som ständigt vill ha med honom på fester med en massa snygga tjejer. Ändå är allt jobbigt och tråkigt, och han sitter hellre ensam i soffan och lyssnar på smöriga kärleksballader. Det enda han kan tänka på är Emma. Hon som lämnade honom för en vecka sedan helt utan förvarning. Hon med det soliga leendet som gör honom alldeles pirrig i magen. Men nu är det över, och han har ingen lust med någonting.
Men sen träffar han Sanna, och plötsligt kollar han telefonen varje sekund för att se om hon ringt. Men när det kanske börjar bli allvar så kan han ändå inte släppa Emma.

Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om den här boken. Den har visserligen hög igenkänningsfaktor och allt sånt, men ändå saknar jag något. Jag får liksom ingen riktig känsla för karaktärerna, och de lämnar mig nästan direkt som jag slår ihop boken. Jag gillade den när jag läste den, men nu i efterhand har jag nästan redan glömt bort personerna. Något fattas helt enkelt. Jag hade förväntat mig mycket mer av Ingrid Olsson, men den var väl ett okej tidsfördriv.

Ingrid Olsson har tidigare skrivit bla Känslan av att hoppa och Långt ifrån cool.

/Maria