.

                                           

Igår kväll satt jag klistrad i soffan och läste Gudrun Wessnerts nya bok. Den var stundtals riktigt bra, och stundtals ganska konstig och svår.

Sam, eller Samantha som hon egentligen heter, lever på 1800-talet och är föräldralös. En mörk natt blir hon lämnad på ett dystert barnhem ute på landet. Där bor redan sex magra barn, och hemmet drivs av de elaka systrarna Inez och Agatha och deras kokerska. Barnen går alltid barfota, blir ibland avduschade i kallt vatten och blir nästan förgiftade av maten. Det är ett hemskt barnhem men de håller ihop och hjälper varandra att överleva.
Så långt är det en riktigt gripande och ruskig historia, men sedan börjar konstiga saker hända. Sam tycker att hon ser ögon som stirrar på henne i tapetskarverna och dessutom hör hon en mörk kuslig röst som talar till henne.
Dessutom smyger en stor räv runt huset på dagarna, och den verkar vilja något (förutom att äta upp hönsen).
Vad är det som gömmer sig i huset, och kan det hjälpa barnen, eller är farligt...?

Som sagt, så länge historien håller sig realistisk så är den väldigt bra, men det övernaturliga gör storyn lite rörig och konstig. Boken är nästan 400 sidor, och det mesta av den är ändå realistiskt, så den får ett ganska bra betyg ändå. Texten är luftig och ganska lättläst, men speciellt när räven tänker så är språket ganska svårt.

/Maria