.

                                           

Naomi och Ely bor grannar och har varit bästa vänner sedan de föddes. De gör allt tillsammans och känner varandra utan och innan. Alla vet att de hör ihop. Så är det bara. Problemet är bara att Naomi nog har lite andra känslor än bara vänskap för Ely, och även om hon hoppas så vet hon att de aldrig kan bli mer än vänner. Ely är nämligen homosexuell, och har inga planer på att bli ihop med någon tjej, inte ens om det är Naomi.
För att undvika svartsjukedraman så har de en lista med killar som ingen av dem får kyssa, och det funkar ganska bra. Ända tills Ely "råkar" kyssa Naomis pojkvän.
Plötsligt är ingenting som förut. Naomi pratar inte med honom, hon sätter upp regler för hur de ska bete sig om de möts i trapphuset och tänker aldrig förlåta honom.
Men innerst inne vet de båda två att de inte kan leva utan varandra. Frågan är bara hur de ska hitta tillbaka till det de hade?

Den här boken läste jag för länge sedan på engelska, men nu är den sprillans ny på svenska och förtjänar lite reklam. David Levithan och Rachel Cohn har ju förut skrivit Nick och Norah's oändliga låtlista tillsammans, och visst är böckerna lite lika, men ändå inte. Språkmässigt är de väldigt lika, och ibland är språket rörigt med tecken och sångtitlar, och ibland är det väldigt enkelt och flyter på. Jag antar att detta beror på att det är 2 författare inblandade, och det är både kul och stundtals irriterande.
Bra är den i alla fall.

/Maria