.

                                                      

Det är femhundra år efter Ragnarök, och de gamla asagudarna har dragit sig tillbaka. I en liten by bor Maddy, en ensam utstött flicka som föddes med ett lysande märke i handen. Det är en runa som symboliserar de krafter hon har inom sig. Med hjälp av den kringvandrande gamle mannen Enöga lär hon sig att hantera runorna som styr hennes magiska krafter. När plötsligt asarna dyker upp igen efter att ha samlat sina krafter så kommer hon verkligen att behöva dem.

Den här boken har jag inte läst färdigt, och jag vet inte om jag kommer att göra det heller. Jag har hållt på med den länge nu, men det känns inte som att jag kommer någonstans alls. Den är visserligen 550 sidor tjock, men det är nog inte det som är problemet. I början är den riktigt bra, men det blir mer och mer rörigt ju längre man kommer.
Det är gudar, halvgudar och andra varelser blandade hej vilt, och jag vill gärna bara slappna av och följa med historien, men det är svårt. Kanske tänker jag för mycket, eller så är boken helt enkelt lite rörig och kräver läsarens fulla uppmärksamhet. Det är nog lite av båda.
Jag hade hoppats på en mer sammanhängande historia, för jag gillar den gamla asatron, men jag är rädd för att Joanne Harris försökt få med alldeles för mycket saker. Kanske hade det varit en bra idé att göra en serie istället för att klämma in allt i samma bok?
Har du läst den, och i så fall, vad tyckte du? Jag är nyfiken.

/Maria