.

                                                 

Ingrid Olssons nya bok är en ganska deprimerande men ändå fin historia om en tjej som inte orkar längre.
Lisen ska ta studenten om två månader och alla tror att hon är jättelycklig, men allt är bara en fasad. Ända sedan hon var liten så har hon mått mer eller mindre dåligt och varit extremt blyg. Saker som verkar som smågrejer för alla andra är oöverstigliga hinder för henne, men det visar hon inte för någon.
Men sen händer en hemsk sak på skolan. En kille har hoppat från ett tak och tagit livet av sig. Alla undrar hur kan kunde göra det, men Lisen förstår. I hemlighet börjar hon skriva brev till honom och planerar att göra samma sak. Ett enda litet kliv ut från kanten, och så är ju allt jobbigt över...

Usch, jag ryser av den här boken. Den gör mig deprimerad men jag kan inte släppa den. Jag vill liksom få Lisen att berätta för någon om hur hon mår, jag vill skaka om henne och säga åt henne att skärpa sig, eller åtminstone krama henne lite. Boken är så himla bra och tänkvärd.

/Maria