.

                        

Jag har aldrig förstått tjusningen med att lyssna på böcker. De läser så sakta så jag blir tokig, och så är det jättejobbigt att försöka tjuvläsa slutet. Men för några veckor sen fick jag tag i (en av mina favoritförfattare)Neil Gaiman's bok The Graveyard Book, med Neil själv som uppläsare. Och jag fastnade direkt, både för hans röst, och naturligtvis för boken i sig.

The Graveyard Book är en fantastisk historia som börjar med en mördare som fått i uppdrag att mörda en hel familj. Allt går fint tills han kommer till den minsta sonens rum- som är tomt! Barnet har rymt.
Den lilla pojken kryper iväg, och hamnar till slut på en kyrkogård där han möter Herr och Fru Owens, som bestämmer sig för att ta hand om honom och skydda honom från allt ont. Problemet är bara att paret Owens är spöken som inte kan lämna kyrkogården, och därför lämnar inte heller pojken kyrkogården. De döper honom till Nobody efter en diskussion som går ungefär så här:

-He looks like my oncle Sam, so we'll call him Sam.
-No, he looks like my grandpa John, we'll call him John.
-No! He looks like nobody else at all, så that's what we're going to call him. Nobody Owens.

Eftersom spökena inte kan lämna kyrkogården, och därmed inte kan fixa mat åt honom, så blir det Silas uppdrag. Silas är varken död eller levande, och han är fri att röra sig hur som helst i världen. Han får uppdraget att ta hand om Nobody, och lära honom allt som är värt att veta i världen. Åren går och Nobody växer upp, men mördaren har inte gett upp. Han är fortfarande fast besluten att avsluta sitt uppdrag, och han tänker inte ge sig.
Tur att invånarna på kyrkogården gett Nobody lite övernaturliga krafter...

Jag älskar verkligen den här boken, och vad som är ännu bättre är att det äntligen beslutats om att översätta boken till svenska. Den är planerad att komma ut i januari 2010, men om ni kan, läs den på engelska.

/Maria