.

                                                           

Johanna Nilssons nya ungdomsbok är en gripande historia, precis som alla hennes andra böcker. Den handlar om 17-åriga Janis som just förlorat sin bästa kompis Emelie på ett tragiskt sätt som gör det svårt att gå vidare.
Hon bestämmer sig helt enkelt för att hon behöver tid för sig själv. Tid att sörja och samtidigt vara förbannad på Emelie för att hon gjorde det hon gjorde. För att hon lämnade Janis ensam.
Därför tar hon sin brorsas bil och sticker. Tanken är att hon ska ta sig till Norrskenet för att hitta det ultimata som hon och Emelie skulle hitta tillsammans, men vägen dit är lång och kantad med en hel massa händelser och personer som korsar hennes väg.
Hon träffar bland annat Jim, en ung kille som inte verkar må särskilt bra, men han har något som Janis behöver. Kanske är det kärlek, kanske inte. Det kan också vara så att hon bara vill ha någon som kan hålla om henne på nätterna. Men Jim är en komplicerad människa, och kanske är det så att han gör mer skada än nytta. Färden mot Norrskenet fortsätter, men vad ska hon göra när hon kommer dit? Hur går man vidare?

Det här är en galet bra ungdomsbok om sorg och vänskap. Om att ha förlorat sin bästa vän och inte veta var man ska ta vägen. Men det handlar också om känslan av att ha svikit, och att ha blivit sviken. Kunde hon ha gjort något för att förhindra Emelies död, och hur kunde Emelie vara så jävla taskig att hon lämnade Janis utan att förvarna?

/Maria