.

                                                         

För ett tag sedan när jag och Ann-Sofie pratade om Boktjuven, så kom jag på en annan bok som handlar om Döden. I Boktjuven är ju Döden berättaren, och även i den här har han en central roll.
Det är år 1352, och för ett par år sedan fick Döden ett uppdrag från Den Högste (Gud?) att starta en liten epidemi som kunde slå ut ett par tusen människor jämt fördelade över kontinenten. Världen började nämligen bli lite för överbefolkad. Eftersom Döden är en person som gör sitt jobb grundligt så startade han pestepidemin. Kanske tog han i lite för hårt, tänker han nu när han sitter inför Den Högste och ska försvara sig. Att ta död på 33 miljoner människor var inte riktigt det han hade blivit tillsagd att göra. Trots allt är han ganska nöjd med sig själv.
Ni trodde kanske inte att man kunde ge Döden sparken från sitt jobb, men det kan man! Tro mig. Man kan tydligen också ersätta honom med en amatör i skelettkostym av trikå och en ny teknisk lie.

Samtidigt är en ensam riddare på väg hem. Han har lyckats överleva pesten som härjat i landet och han känner sig ensam på sin färd hemåt. Plötsligt träffar han på en mystisk man, och de bestämmer sig för att ta sällskap. Kanske skulle han tagit ett annat beslut om han visste att det var den nya Döden som han hade bredvid sig...

Det här är en medeltidssaga som inte liknar någonting annat. Den skrevs 2001 av Henrik Einspor, och det var då jag läste den första gången.
Det är en häftig berättelse som både rymmer spänning, historia och en hel del humor.

/Maria