.

                                                     

Äntligen har jag fått läsa Stephenie Meyer's 600 sidor tjocka bok. Det har varit (och är) kö på den länge nu på biblioteket, men i julhelgen har den varit bara min.

Vandraren är en själ utan egen kropp. Hennes folk överlever genom att ta andra varelsers kroppar och tar därmed över hela planeter. Vandraren har bott på åtta olika planeter, och hennes värdkroppar har tex varit spindlar, sjögräs och blommor. Nu har hennes folk tagit över Jorden. Nästan alla Jordens människor har blivit tagna av själarna, men några få rebeller är fortfarande fria och jagas av sökare. När en av rebellerna (Melanie) hittas så blir Vandraren inopererad i hennes kropp. I samma sekund som hon tar över kroppen så får hon tillgång till alla Melanies minnen och upplevelser. Hennes uppgift är att ta reda på hur Melanie kunnat överleva så länge och om hon känner andra rebeller som fortfarande är på fri fot. Vanligtvis försvinner människans själ så fort den andra själen tar över kroppen, men Melanie vägrar lämna sin kropp. Plötsligt är de två i samma kropp. Till en början går Vandraren helt in för sitt uppdrag, men när hon får uppleva fler av Melanies minnen och träffar de andra rebellerna så är hon inte så säker på sin sak längre. Gör hennes folk verkligen rätt?
Hennes liv börjar flyta ihop med Melanies liv och snart är inget lätt längre...

Åh, jag gillar den här boken. Den är helt annorlunda än Twilight-serien, och kanske lite onödigt tjock, men vad gör det? Den är bra.

/Maria