.

                                                    

Jag antar att den här boken kan vara vacker på något mystiskt svart sätt, men jag blir helt enkelt inte klok på den.
Det är två tjejer som kastar i sig droger på löpande band, skolkar, skriker åt sina föräldrar och skär sig i armarna.
Ingenting annat händer, och visserligen behöver det väl inte hända så mycket annat heller, men redan efter två kapitel börjar det bli tjatigt. Jag har förstått att boken har förbjudits lite överallt, och det förvånar mig inte, men ändå vill jag att folk ska läsa den. Det är konstigt, men jag liksom älskar de här tjejerna samtidigt som jag vill skaka om dem och skrika åt dem att skärpa sig.
Om man lägger alla sina moraliska tankar åt sidan en stund och bara hänger med i Rigoras och Biancas liv, så kan man se att det egentligen inte bara är nattsvart. Det finns en massa vänskap och kärlek också, men mest känns det sorgligt.

Säg gärna vad ni tycker om den här, för jag vet ärligt inte vad jag tycker.

/Maria