.

                                               

Ise, eller Erla som hon egentligen heter, har en enda stor passion i livet och det är fotboll. Hon har spelat så länge hon kan minnas, och hon vill inte syssla med någonting annat. Hennes högsta dröm är att få spela i landslaget, och kanske kan hon lyckas. En dag blir hon inbjuden att provträna för Nike IF:s damlag. Hon är bara 16 år, men nu har hon chansen att få spela i Allsvenskan. Och hon lyckas. Hon gör bra ifrån sig och skriver på kontraktet för laget.
Till en början går allt jättebra. Hon har fullt av energi och tränar nästan alla dagar i veckan, så därför får hon en chock när hon ställer sig på vågen och har gått upp i vikt! Hon börjar tänka på vad hon äter och springer lite extra långa rundor på morgonen innan skolan. Men det hjälper inte. Ytterligare lite mat tas bort och hon tränar ännu hårdare. I laget börjar man märka att något är fel. Hon tappar koncentrationen och har inte lika mycket energi som hon brukade ha, men Ise själv intalar sig att hon mår jättebra. Hon vill ju bara bli vältränad och ännu bättre för att inte svika det nya laget.
Men till slut går det inte att hålla uppe fasaden längre. Hon får diagnosen Anorexia, och vägen tillbaka är lång.
Träningarna förbjuds, och hon hamnar på ett behandlingshem där hon plågas av skam och besvikelse.
Hur ska hon kunna bli bättre om hon inte får spela fotboll? Det är ju det enda hon vill.

Madeleine Krell som har skrivit den här boken är bara 19 år och boken är så himla bra att den höll mig i ett järngrepp halva helgen. Den är nästan 500 sidor tjock, men vem bryr sig? Jag ville bara veta hur det skulle gå med Ise.

/Maria